När jag läser artiklarna i pressen och jämför med vad Maggans offer har att berätta så stämmer det dåligt med boken.
Margarethas och resten av ledargängets offer kommer inte till tals.
De som lidit mest under Maggans mobbing gör det i tysthet och får nöja sig med ett förlåt från sin domare och förövare.
Sektinfo som utger sig för att vara en blogg som står på de svagas sida har inte skrivit mycket om Margaretha Sturesson. Blir konfunderad och misstänksam över att de inte gjort så mycket reklam för Margaretha Sturessons bok som de annars gör för andra böcker. Med Charlotte Essens bok kör de reklam i var och varannan bloggning. Vad vet dom som dom inte berättar? Är det att stå på de svagas sida att förtiga sanningen om Margareha Sturesson.
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=164978
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=161946
Blogg om hur förövare utmålar sig som offer
http://blogg.passagen.se/missdani/entry/f%C3%B6r%C3%B6vare_m%C3%A5las_ut_som_offer
http://mariamoberg.blogg.se/2009/march/utkast-jag-vill.html
Margaretha Sturessons offer gör sig ej hörda
http://sydsvenskan.se/inpalivet/article430183/Hon-var-bade-forovare-och-offer.html
Det skadar inte att ta del av offrens berättelser. Läs Mobergs blogg på Passagen och blogg.se
Jag vet att det finns offer för Margarethas framfart som lider i det tysta.
Nytt inlägg
PER EWERTS recension av Margaretha Sturessons bok
Gång på gång blir minnena av övergreppen för smärtsamma. Om och om igen skär den före detta församlingsledaren och skolledaren sönder sin kropp, försöker strypa sig eller kasta sig ut från en bil i hög fart.
Berättelsen om vägen ut ur den isolerade
Skåneförsamlingen är skrämmande, men väcker också frågor.
Om det så skulle kosta mig livet är en mycket stark skildring av en människas bearbetning av ett djupt trauma. Beskrivningen av författarens ett och ett halvt år på psykiatrisk klinik är utlämnande, fasansfull och läsvärd, och den utgör också huvuddelen av boken.Utdragen ur den egna sjukjournalen ger ett extra autentiskt intryck åt Margaretha Sturessons kamp på vägen ut ur Kristet Center Syd, numera Kingdom Center – en församling som sedan länge uppfyllde de flesta kännetecken på en sekt.
Bokens skildringar av utfrysningen och övergreppen har ett grupppsykologiskt intresse, men
församlingsaktiva läsare ställer troligen en annan fråga: Hur kan en förhållandevis normal frikyrkoförsamling förvandlas till en sekt? Och här lämnas läsaren till viss del i ovisshet.
Författaren berör den starke ledaren och de oklara ansvarsramarna, men en ytterligare fördjupning hade tveklöst varit önskvärd.Jag växte själv upp i Skåne och genom åren såg jag flera vänner gå med i det expanderande Kristet Center Syd, men i likhet med de flesta hann
de lämna innan de värsta övergreppen började. Några gånger följde jag med dit, och kände ibland ett visst obehag.
De klaraste varningssignalerna syntes dock på in sidan. Och som församlingsledare hade Margaretha Sturesson här en speciell inblick som hade varit relevant för läsaren att ta del av.
I vilken mån bar flera ansvaret, och i vilken mån låg det helt på pastorn? Hur kan hon, så här
i efterhand, se att bönen övergick i övergrepp? Hur gick resonemanget när församlingen började placera medlemmarna i numrerade hierarkier beroende på vars och ens status? Flera frågor
som ännu söker svar.
Margaretha Sturesson berör sin roll inte bara som offer utan också som förövare,
vilket är en svår balansgång i en själv biografisk bok.
Tiden mellan sjukdomstid och bokutgivning är tämligen kort, och blottar svårigheten i att försöka göra bokslut när den inre och mellanmänskliga helandeprocessen
ännu inte är färdig. En passage i boken, där det bränner till extra mycket, är när hon möter pastorns förra fru, som tidigt blev ut pekad som demoniserad och i nästa skede blev frånskild
och bortstött under vanhedrande former.
I mötet mellan dessa två kvinnor får vi se en skymt av hur offer- och förövarrollen så lätt kan flyta samman. Margaretha Sturesson bär många ärr på sin kropp.
Men såren från Vägasked
blöder fortfarande hos
många. Det finns fler historier
som väntar på att
berättas.
PER EWERT
En mycket snäll och försiktig recension där det går att läsa mellan raderna.
Dagen ta bort skygglapparna!
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=166694
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar